Mellanhänder för kommunikation på internet – t.ex. internetleverantörer, tjänster för lagring av användargenererat innehåll, sociala medier och handelsplattformar – har under en längre tid varit i fokus för rättsliga processer och nationella lagstiftningsåtgärder. Genom den nya EU-förordningen om digitala tjänster finns en ny rättslig spelplan på plats.

Kursen ger en översikt av den nya regleringen, exempelvis dess tillämpningsområde, grundläggande struktur och förhållande till annan reglering och äldre praxis. Förordningen innehåller precis som e-handelsdirektivet vissa ansvarsfrihetsregler, men en nyhet är de relativt omfattande krav på aktiva insatser av olika slag som införs för olika typer av mellanhänder.

Inför ikraftträdandet 2024 behöver företag och organisationer se över utformningen av sina tjänster, sina rutiner och hur avtalsvillkoren är utformade.

Ur kursen

• Bakgrund till förordningen, tillämpningsområdet och grundläggande regleringskonstruktionTjänster som omfattas. Internetleverantörer, sociala medier, handelsplattformar, diskussionsforum, sökmotorer m.m.
• Förhållande till annan reglering av mellanhänder (på nationell nivå och EU-nivå)På vilka punkter ändras rättsläget? På vilka punkter ändras det inte?
• EU-domstolen praxis kring ansvar och ansvarsfrihet
• EU-domstolen praxis kring förbud mot en allmän övervakningsskyldighet
• Förelägganden mot mellanhänder
• Nya relativt omfattande due dilligence-krav för olika typer av mellanhänder
• Särskilda regler för riktad annonsering, marknadsplatser och om s.k. dark patterns
• Svensk kompletterande reglering till DSA
• Vilka praktiska åtgärder krävs? Användarvillkor m.m.